Mitt sovrum är ett slakthus...

Idag skulle jag till min barnmorska... Svärmor skulle hämta mig vid 10.20 eftersom hon skulle följa med dit idag... Min väckarklocka ringde halv nio men jag somnade ju om som en liten gris...
Jag vaknar av att jag lägger mitt ansikte i något vått och tittar upp..
Vad jag ser framför mig är ordagrant det värsta jag sett någonsin...
Ni vet de här amerikanska skräckfilmerna när en tjej vaknar på morgonen och det är blod i hela sängen och bredvid ligger en slaktad karl som hon inte vet har hamnat där...
Det har var samma sak fast utan liket... Det var fan blod överallt...
Jag har ju en blodblåsa vid ena bh-bandet som har en förmåga att gå sönder och blöda så den kollade jag ju självklart på först. Men den var hel och inget blod fanns runt den..
Då kom paniken krypandes, var fan blöder jag????
Jag satt mig upp för att ringa Stefan i förvirringen ooch känner då hur det rinner längs armen... Jo då! Den blodblåsan jag har ovanför armvecket hade gått sönder och det pulserade blod ur den utan tecken på att vilja avta... Den blåsan har aldrig gått sönder förut...

Jag går upp ur sängen för att hitta något att pressa mot och lämnar en stig med blod runt mig vart jag än vänder mig om... Hittar en papperstuss i köket och sätter mot blåsan... Då kommer rädslan krypandes och jag sätter mig på sängen igen för att ringa Stefan...
Innan jag ringer fotar jag min arm och hur sängen ser ut... Jag vet inte varför men antagligen för att jag ville att han skulle fatta att jag inte överdrev om hur det såg ut hemma...
Det låg "högar" med levrat blod på lakanen, örngottet var mer rött än blått som det egentligen är... Jag lyfte på madrassen och det visade sig att jag blödit igenom en 7 cm bäddmadrass...
Så jag skickade bilderna till honom och en stund senare ringde jag honom...
Han hade panik självklart eftersom han i förvirringen trodde att det var låret jag fotat och att jag blödde ur underlivet... När jag förklarade att det var armen lugnade han sig lite men då brast det för mig... Jag grät helt hysteriskt och blev räddare och räddare av min egen gråt...
Han ville ju självklart åka hem till mig men jag tyckte han skulle vänta tills jag varit hos barnmorskan...
När jag pratat med Stefan en stund och han lyckats lugna mig något kom jag på att klockan var kvart i tio och jag måste fan hoppa in i duschen la vi på och jag lovade ringa om en stund igen. Jag slängde på en satans massa plåster på blödningen så det skulle vara tryck mot och kastade mig sen in för en dusch i high-speed. Slängde mig ur snabbare än jag slängde mig in och plockade fram kläder. Sängen ville jag inte ens titta åt...
Jag klädde på mig och satte dit nya, torra plåster... Drack ett glas isvatten för att få en reaktion från bebisen som inte sparkat under hela morgonen vilket oroade mig mest...
Då skickar Lotta ett sms och frågar om jag var vaken, så jag ringer upp henne. Då helt lugn...
Hon hinner inte mer än svara och fråga hur jag mår förrän det brister igen och jag bara gråter... Då säger det klick i andra ändan och typ tio sekunder senare stod hon i min hall...
Jag sitter och bara gråter på en stol i hallen och hon går in i sovrummet och får lite lätt panik hon oxå av vad hon ser. Även hon tar för givet att jag blöder i underlivet.
Mitt i allt detta kaos knallar svärmor in i hallen och jag fattar verkligen inte vad hon gör där... Klockan var ju bara tio över så jag är ju inte sen!
Men Stefan hade ringt henne och i panik talat om att hon måste åka ner för att jag blöder... Han glömde informera om att jag blöder från armen...
Så hon vill ju att jag ska åka till sjukhuset och jag vägrar med motiveringen att jag ska till min barnmorska först och främst... Hon vill inte ge mig sig och jag gormar att jag blöder från armen, att jag ska till min barnmorska och det är inget att diskutera. Det blir som jag vill!!!
Så vi börjar knalla ner mot bilen, Lotta är gullig och tar ut Dino på en promenad så han slipper sitta med benen i kors.

Hos BM gick det iallafall kalas, mina blodvärden var bra trots att jag förlorat nästintill en hel liter blod på morgonen, mitt blodtryck såg även det bra ut trots att jag var helt hysterisk till och från... Och hon försäkrade mig att bebisen inte tar skada av sånt här. Den tar vad han behöver först så det skulle jag inte vara rolig över. Däremot ville hon att jag skulle uppsöka en läkare för att ta itu med blåsorna eftersom det inte är nyttigt att sånt här händer.
Så jag och svårmor åkte direkt från ena vårdcentralen till den andra och knallar in där fem minuter innan personalen går på lunch. Men jag får träffa en sköterska som tittar på blåsan som blödit på morgonen (så fort vi tar bort plåstrena börjar bloder rinna igen) och konstaterar att en läkare måste titta på det.
Och hon hittar en som inte redan gått på lunch som tur var. Han talar om att det jag har är inga blåsor utan hudförändringar. Detta eftersom det sitter knölar i huden under själva blåsan. Så han skrev en akut remiss till Uppsala så dom får titta närmare på det och sen fick jag tryckförband på och åka hem med tipset om att ta det lugnt...

Jag fick åka hem och skulle lägga mig på soffan en stund men min lur ringde hela tiden så detr blev inte så mycket vila iallfall... En stund senare kom svärmor och hennes man ner för att hjälpa mig att städa i sovrummet och så skulle vi fösöka fixa felet på tvättmaskinen så jag kunde tvätta sängkläderna hemma eftersom det inte fanns några tvätt tider och jag var helt emot att börja köra tvätt fram och tillbaka till svärmor.
Och mycket riktigt fick Göte igång maskinen. Så hela eftermiddagen gick åt till att skrubba sängkläder och förbehandla dom, fixa tvättmaskin och till sist sätta upp taklampan i barnrummer.
Strax efter fyra kom Stefan hem och en stund senare kom en kille för att titta på tv.n i kontoret. Efter han åkt (och tagit tv.n med sig) åkte vi till Siba för att Stefan skulle titta efter en ny skärm. Jag borde egentligen inte ha kört men jag ville inte vara ensam hemma så jag skjutsade honom dit. Höll på att somna bakom ratten ett par gånger...

När vi kom hem igen DÅ gick jag raka vägen till sängen efter att ha fått i mig lite att äta. Var väl vaken i tio minuter kanske innan ögonen gick i kors och jag somnade in.
Vaknade nu och kunde inte somna om. Jag är fortfarande trött och skakis men sängen är så jävla obekväm utan bäddmadrass så man måste vara extremt trött för att lyckas somna i den...

Så nu blir det nog att sitta och spela en stund innan man gör ett nytt försök med sömnen...
23.50