Das change...

Igår fixade Lotta och Berit håret på mig... Jag är sååååå fin nu!
Idag ska jag och Berit fixa Lottas hår, hon kommer bli minst lika fin...
Hon har ju lite mer hår att grunda mer än mig så det blir nog bättre resultat... Hehe
Igår kom ljusen hem oxå, från ljuspartyt... Dom är ju såååå fina och luktar såååå gott!
Då blev jag lite glad... Jag behöver saker som gör mig glad just nu...

Läste Clabbes blogg idag... Stod att en del människor inte borde ha hund... Det känns som att han syftar på mig pga Nikki men då tycker jag att karln ska kolla fakta först...
Hon somnade inte för att jag inte hade tid med henne...
Och om man läst mina bloggar som det står och inte som man själv vill tolka det så vet man det...
Men jag antar att han helt enkelt är på surigt humör av någon anledning...
Fråga mig bara inte varför, för jag bryr mig helt ärligt inte...

Imorgon ska Dino kastreras... Det ska bli skönt... FÖrhoppningsvis slutar han gälla toner att höras i hela Bålsta efter det...
Fast jag ska helt ärligt erkänna att jag funderat på att låta honom ha kulorna kvar, men han skulle inte må bra av det... Så fort det är löptikar ute matvägrar han... Och med sina 2,4 kilo har han inte direkt råd att avvara fett och hull...
Så får hans egen hälsas skull är det bättre.... Vissa karlar borde oxå kastreras men av helt andra anledningar...

Dagen efter...

Lugnet har lagt sig...

Faktumet att Nikki inte kommer tillbaka börjar sjunka in i kroppen.

Ingen kom och väckte mig imorse med en blöt nos...

Ingen pep hysteriskt när jag tog på mig skorna...

Dino verkar antingen inte ha förstått att hon inte kommer hem igen eller så har han förstått det längre än vad vi har gjort och redan accepterat det. Han har aldrig varit så lugn som det här sista dygnet.

Imorse fick jag väcka honom när det var dags att gå ut, det har aldrig hänt förut... Han brukar stå med benen i kors direkt när man öppnar ögonen...

Jag hoppas han ska klara sig utan henne... Men jag förstår oxå att det kan bli jobbigt för honom. Ingen annan hund har gett honom så bra uppfostran, så mycket utrymme att få vara barnslig på och lekt så bra med honom...

Andra hundar är snälla och så men när det kommer till kritan blir han lite boxningskudde... ;-)

Jag kommer inte ta hem en till hund nu, har alltid velat haft två... Men med krypet i mig får det vänta... Vill inte utsätta mig själv för det tråkiga man måste gå igenom när hundar ska resa uppåt... Och inte Stefan heller för den delen...

Men Nikitas insomnande var fint... Hon hann aldrig förstå vad som var på gång och hon somnade mitt i en tugga morot... Helt lugnt och avslappnat...

Så som hon egentligen är som hund... Så som jag alltid kommer minnas henne....

Nu hoppas jag bara att Dino minns den sidan oxå och tar efter det....

Nikita

Världens mest kärleksfulla värelse är en våt hund.

- Ambrose Bierce -

- In memorian -

Född: 28 November 2002

Änglahund: 29 Maj 2007

You think there will not be dogs in heaven?

I tell you, they will be there before any of us.

- Robert Louis Stevenson -

Tidig orolig morgon

Vaknade första gången vid tre... Lyckades somna om, vaknade igen vid fyra... Låg vaken...

Somnade om och vaknade vid fem... Gav upp... Gick upp och duschade, vek tvätt...

Nikki har sovit i sängen inatt, hon kröp upp igår kväll och la sig i fotändan...

Hon brukar aldrig vilja sova i sängen nuförtiden, det är för varmt för henne...

Men jag lät henne ligga där, hade inte samvete att putta ner henne när hon så tydligt sökte närhet...

Jag kommer sakna henne så fruktansvärt mycket...

Man kan aldrig få en hund som henne igen, det finns bara en av Nikita..

Förhoppningsvis hittar hon Isa och leker med henne tills de båda inte orkar springa mer...

Lördag...

Igår var vi och bowlade med två av Stefans bröder, Cilla, Björn och Nina.Det var faktiskt rejält trevligt och skoj. Efteråt drog bröderna minus Stefan vidare medan Cilla åkte med oss tillbaka till Bålsta...
Stefan ville ner till Lotta där dom satt och förfestade. Jag följde med ner bara för att säga hej och snacka lite skit innan jag gick hem till hundarna.
VI kom ner och klev innanför grinden. Jag trodde i min stilla fantsai att folk skulle iallafall se lite glada ut och säga hej typ till mig eftersom de flesta tycker det är tråkigt att jag inte följt med ut på flera veckor. Men ingen reagerade. Däremot trodde tjejen, som ska föreställa en av mina närmaste polare, att jag var på dåligt humör och började tjafsa. Grejen var att jag pratade med Stefan och inte ens med henne så varför hon skull eha en åsikt vet jag inte...
Men jag reste mig och gick iallafall... Pallar inte med fylle-biatches...
Det är märkligt hur man kan respektera mina åsikter en dag men inte nästa, och hur man börjar tjafsa över något som man inte ens har med att göra... Men det är inte mina bekymmer, deras huvudvärk...
Det jag däremot fick ut av kvällen igår var också ännu mer övertygelse över vilka av mina vänner som kommer svika så fort barnet är fött och vilka som kommer finnas kvar.
Tragiskt, men sant... Jag umgås med mina vänner för att jag tycker om dom, inte för att jag behöver dom... Därför är det inget jag kommer gråta över...

Jösses...

Sista dagarna har varit bra, mycket fotande självklart... Man vill ju ha minnen kvar från alla sammanhang... Simning, hennes kompisar, klädklättring och lek med husse och mycket mycket mer...
Det mer tråkiga som varit är att en peson som jag har ansett vara en vän till mig inte fårstör varför jag avslutat kontakten...
Personen ifråga kunde inte ens låtsas bli glad när jag berättade att jag och Stefan väntade tillökning i familjen. Personen ifråga kan heller inte förstå varför jag ser mig själv som lite förd bakom ljuset när vissa delar av hans liv kom fram som jag tidigare inte vetat om.

Jag har tyckt om och respekterat den här killen sen den dagen jag lärde känna honom men det var ju baserat på det jag visste om honom. Nu vet jag annat och det tycker jag inte om!
Jag vänder inte kappan efter vinden, jag säger bara som jag känner...
För jag kan ju prata om vad jag känner...
Jag och en tjejkompis har haft spekulationer om vart denna kille kommer sluta med sitt liv... Jag gissade på att han kommer spendera år efter år med att resa världen runt och upptäcka saker och även sig själv. Tjejpolarn gissade mer på att han blir borta ett år till och sen kommer han hem och slår sig till ro, skapar familj och hela köret...
Jag skulle gärna vilja tro på det men det gör jag inte.
För att få ett förhållande att fungera måste man kunna prata med varandra. De enda som han verkar kunna riktigt bra med är sina nära killkompisar... Och killar kan ju inte bli med barn så där försvann familje-bilden...
Fast jag hoppas jag har fel ändå, jag hoppas han hittar sig själv och en tjej som står ut med hans galna förflutna... Ett tips är ju då bara att berätta det på typ dejt tre-fyra eller så...
Jag vill inte bry mig, han är en av dom som garanterat hade försvunnit efter krypet är fött iallafall, tror inte vår vänskap hade hållt det... Han är ju inte heller den enda som jag tror kommer försvinna då, det finns ju fler på den listan... Tyvärr...

För övrigt har jag haft en pissdag idag..
Gick upp strax innan sex och knallade ut med vovvarna, in och åt frukost och sen vid kvart i sju började jag rulla mot Älvsjö. Där skulle jag möta upp Ann-Marie som skulle följa med mig och Dino till veterinären. Vid Kista ringer jag till henne för att tala om att jag kan bli tio minuter sen. Hon svarar och låter helt nyvaken. Min fråga blir ju självklart var hon är någonstans och hon svarar cool-lugnt: Hemma!
Vad fan gör hon hemma???
Då visar det sig att hennes charmiga son hållt henne vaken hela natten och hon hade skickat ett sms till mig vid fem och talat om att han skulle avboka tiden så jag behövde inte åka... Tråkigt då bara att jag inte fick det sms.et (och har fortfarande inte fått det bör tilläggas)...
Så det var ju bara att slänga sig av motorvägen vid Järva krog och återvända hem.
Jag åkte hem, lämnade av Dino och drog vidare till Lotta för en uppfriskande kopp te...
Efter det blev det fika på Miranda och slutligen ett besök på plantskolan och hem till Lotta så att jag och Lotta1 kunde leka trädgårdsmästare...
Resultatet blev riktigt fint... Faktiskt...
Men nu ska jag nog äta lite... Kanske är dags för det...


19.26

Dino, min nya simhjälte...

Vi (jag, Stefan, Lotta och Lotta) var och badade med Nikki, Dino och Myran igår...
Nikki slängde sig mot vattnet så fort hon kommit ur bilen så hårt att hon nästan drog omkull husse... Myran kör den lite mer coola stilen och smyyyger sig ner till vattenkanten...
Dino däremot laddar och springer helst åt andra hållet... Karlar är sånna badkrukor...
Vad är dom rädda för egentligen? Att pitten ska krympa eller?
För isåfall kan Dino sluta löjla sig för hans är nästintill obefintlig som den är... Haha
Väl nere vid vattnet var Nikki först i snabbt följt till min förvåning av Myran... Dom hoppade runt och plaskade och verkade ha skojjigt som satan faktiskt...
Dino däremot stod med ryggen mot vattnet och huttrade... (för han har ju absolut inte päls... eh, jo!)
Efter en stund lessnade jag och tog med honom ut på bryggan, sen fick Dino bada i koppel...
Det roliga är att när han väl är i vattnet så viftar han på svansen och verkar trivas rätt bra men han vågar inte ta det där sista steget över strandkanten...
Ungefär som Lotta i andra sammanhang ;-)
När Dino simmat tre längder (nu snackar vi inte om 25 meters längder, snarare 2,5 meter) kom han upp och vi började gå tillbaka mot bilarna...
En hel del filmande blev det med en hel del pucko kommentarer i vanlig ordning...
Men roligt var det....

Man tror man känner någon....

Men ack så fel man har...

Har vänner omkring mig som man tror att man känner... Men en vacker dag dyker sanningen alltid upp... Jag ville nog inte ha den här sanningen... Men jag fick inget val, visste inte vad just det inlägget skulle innehålla förrän det var försent.
Jag brydde mig inte först, eller försökte att inte bry mig iallafall...
Men desto fler dagar som passerar desto mer illamående blir jag...
Jag accepterar att människor är annorlunda, att man kör sitt eget race... Men det finns fan gränser för vad jag kan hantera... Och du passerade gränsen!
Jag kommer inte ta kontakt med dig igen, försöker nu att sudda ut bilden av dig, minnena kommer bli suddigare och suddigare hoppas jag...
Jag trodde att din resa till Thailand var för att upptäcka världen. Nu har jag en helt annan uppfattning om vad du ska dit och göra...
Fotona som jag tagit och som har suttit i min almenacka har tagits ut och rivits itu....
Ledsen, men det beteende du beskrev är inget jag tycker om hos en person. Så här går vår vänskap i spillror...

Nikita

Min finaste... Alltid finast...

Svårt beslut, men nödvändigt...

Jag och Stefan har aldrig varit ett tjafsande par... Vi har nästintill aldrig tjafsat alls... Fram tills nu... Nuförtiden tjafsar vi jämt, eller inte han, jag tjafsar med honom jämt...
Allt han gör är fel och det hän inte gör är ännu mera fel och gör han rätt (enligt mig) så finns det ändå något jag kan hacka på...
För ett par dagar sen började vi fundera på vad det kan bero på...
Jag har ju hela tiden velat skylla på at tjag är gravid, men shit vilken skitsnack...
Som de flesta vet har jag världens underbaraste vovve... En omplacering som jag fick hem i augusti förra året...
Hon omplacerades för att hon stressar upp sig när hon inte kommer i första rummet. När hennes förra matte blev gravid började hon klättra på väggarna för att hon kände av en förändring. Tyvärr smittar hennes stress och det är i den sitsen jag sitter i nu.
Hennes stress smittar av sig på mig och när jag är stressad blir jag lättretlig, tjurig och fruktansvärd. Det är inte sån jag är och inte heller vill vara.
Speciellt inte med ett barn i bilden. Barnet, jag och Stefan måste få komma i första rummet.
Så igår ringde jag upp hennes förra ägare och förklarade situationen. Dom kom ut och träffade oss och vi diskuterade igenom hur vi skulle göra och vad som är bäst för oss och Nikki.
Vi var överens om att ytterliggare en omplacerings-familj var inte aktuellt. Vi kan inte ha kvar henne och dom kan inte ta hem henne igen...
Så beslutet hamnar på att Nikita får somna in...
Min bebis kommer inte få bli gammal med mig utan får avsluta sitt liv pigg och glad med ett enbart lyckligt liv i bagaget... Det är ett beslut som jag inte är helt glad med men som är nödvändigt för att vår blivande familj ska kunna hålla ihop.
Det kommer inte bli bättre efter barnet är fött och det kommer inte bli bättre när jag blir större och större och inte kan träna henne som hon behöver för att må bra...
Hon har från dag 1 varit min bebis och hon kommer alltid vara min bebis...
Tyvärr kommer hon inte få träffa vår första riktiga bebis...

Helvetes helgen...

I fredags skulle jag köra flyttbilen för Helena, Henke och Lotta...
Det gick bra... Kruxet när två hushåll ska byta plats är att det blir fruktansvärt rörigt... Det blev det även denna gång...
Men jag intog snabbt min roll som hitler och styrde och pekade med hel hand hela dagen och anser mig själv som en ganska bra arbetsledare... Tyvärr är jag nog den enda som var såå nöjd som jag var...
På eftermiddagen knallade jag hem för att förbereda middag med svärföräldrarna...
Det var mycket mycigt med mycket prat och skratt... Barnbarns-nyheterna fick dom oxå levererade... Så det blev ännu mera prat och skratt...
Efter ett par timmar begav de sig hemmåt och jag gick tillbaka till flytten för att köra tillbaka bilen som vi hyrt för dagen...

Lördagen spenderades hos min morbror som firade sin 60-års dag...
Grattis Tord *hurra* *hurra* *hurra*
Kvällen vra väldigt trevlig men mycket god mat och massa massa smarriga jordgubbar och glass... Frida var i himmelriket!
Vi bestämde även datum för vår gemensamma resa till Åland (gemensam betyder jag o stefan o syrran med hennes sambo). Bokade resan idag och insåg att det länar sig att vara medlem... 100 kronor kostar det för fyra personer och en bil att resa över Ålands hav... Tur och retur!!!Väldans dyrt... Haha

Söndagen gick i arbetets tecken... En lugn och skön dag på jobbet...
Idag har jag återigen hjälpt till hos Helena och Henke, ni vet... Bossat med basröst o grejjer... Hihi...

Imorgon ska jag jobba men det längtar jag faktiskt inte efter eftersom jag är trött som fan och har ont i hela kroppen....

Nu ska jag väcka min sambo o kolla om han vill duscha med mig... Jag våga rinte själv... Det är så djupt i badkaret att jag kanske drunkar...

Vilka polare man har!

Sitter på Biffen med gänget... Dricker juice och matar Ludvig... (man måste ju börja träna i tid)
Går hemåt och möter på Danne utanför, Lotta gav upp och knallade hem utan mig...
Står och snackar en stund om allt och inget och när jag sen ska gå upptäcker jag att jag har barnspya på min tröja...
Tack Lotta för att jag har gått genom hela centrum med det utan att veta det och ingen säger något...
Gah gah gah...
Så det var ju bara hem och lägga min favvo tröja i tvätten...
Fan, det enda man ska göra egentligen är ju att tvätta... Undrar om man kan få lön för att tvätta sin egen tvätt?
Måste kolla upp det lite tror jag... Egenföretagare... Men nånstans måste ju pengarna komma från... Hm... Inte en så dum ide för att komma från mig faktiskt...
Jag kan ha min egna lilla tvätteri skylt hänga här från fönstret, 6 trappor upp...
Fast jag kan tyvär rinte ta emot någon annans tvätt eftersom jag är fullbokad för min egen...
I min arbetsalmenacka står det på varje tvätt-tillfälle: "Bokad, Caj-Anus"
Hm, nånting säger mig att jag inte kommer bli rik på det....
Äh, skitsamma... Jag är ju inte rik nu så det kan väl inte bli så mycket värre....
Stefan får väl börja jobba dubbla skift eller nått... Lite får man ju ställa upp för sin tjej! Eller?

Jag ger upp...

Klockan tio skulle träningen ske idag... Telefonen är fortfarande tyst och klockan är nu halv elva...
Frugan skickade mess o kollade om vi skulle ta en fika, så nu åker jag till Miranda istället...
Vi ses säkert senare alla söta sommarbarn...

Utställning? check!

Ja, så var det tio dagar kvar tills Myran ska ställas...
Igår började träningen som kommer ske dagligen fram tills den 19...
Hon ska cyklas med, springas med och ställas upp som en liten prinsessa fast utan klänningen...
Det ska lyftas och vridas i käkar och borstas tänder, klippas klor och trimma svans...
Ja, vi har ett jobb framför oss som inte är av denna värld.... Haha
Men det ska nog gå bra...
Nej, duscha kanske....

Favvo favvo favvo

I am the wilderness locked in a cage
I am a growing force ypu kept in place
I am a tree reaching for the sun
please dont hold me down
please dont hold me down
I am a rolling wave without the the motion
A glass of water longing för the ocean
I am an asfaflower breaking free
but you keep stopping me
realese me
realese me
I am the rain thats coming down on you
that you shielded yourself fron with a roof
I am the fire burning desperatly
but you´re controlling me
realese me

Inskrivning bokad...

Nu börjar bollen rulla...
Visst, de tär en månad kvar men nu börjar det kännas att det är på allvar...
Känns lite lätt mysko, något växer...
"Krypet"
Rätt barnmorska fick jag oxå, det är viktigt...
Har hela livet sagt att jag vill ha Berit och så blev det oxå...
Mamma och pappa vet nu... Shit, det är så stort hela grejjen!
Man vill bara att veckorna ska rulla i high speed... Orka ta en dag i taget...
Större lägenhet måste vi ha... Men akut är det verkligen inte...
Och den vi har är det verkligen inget fel på som vissa säger... Man kanske ska se över sitt egna liv innan man börjar snacka om andras, eller vad tror du Jensine (den enda som vet vad jag syftar på i det här läget)?? ;-)
Det är nämligen så att om man säger redan som ung att man ska ha dittan och dattan och så blir det inte så när man växer upp kanske man fortfarande kan bli göad för andra?
Eller blir det automatiskt så att man blir bitter för att man själv inte har det andra har?
Hus? Barn? Vänner kombinerat med pojkvän? Pojkvän som gillar ens vänner och tvärtom?
Äh, jag vet inte... Kanske bara svamlar.. Jag är ju bra på det...
Men vissa saker får en ju självklart att fundera... Vissa vänner kan befinna sig på andra sidan jorden och man vet ändå var man har varandra... Sen kan man befinna sig typ 1½ kilometer från varann i ett år och man har ingen aning om vart man har den andra... Visst är det märkligt....
Jag lär väl märka snart vissa som är ens riktiga vänner och vilka som inte är det... Att få förökning i familjen är något som sätter vänskap på prov... Det har jag set på andra flera gånger så jag är förberedd...
Men nu ska jag fortsätta fundera över sånna hår världsliga problem över en vända disk...

Jag är normal, för det har läkaren sagt!

Var till Akkis som planerat imorse...
Kom dit, lagom irriterad över att dom jagar runt mig så man är nära ett nervöst sammanbrott...
Tjejen jag fick träffa idag hade full förståelse för mig och lovade att personligen ringa så fort mina provsvar kommit... Och mycket riktigt, fme över tolv ringde hon och talade om att jag itne behövde komma tillbaka dit, allt som nu ska göras kan jag göra som normala tjejer... Deras mottagning är inte längre aktuell för mig...
Så nu ska jag jaga rätt på Berit, kära Berit som man kan lita på i alla väder...
Fast exakt nu ska jag lägga mig raklång på sängen en stund och slappa...
är lite trött och sliten...

Vad fan är det för fel på folk?

Åkte till Kista idag (fick gå ner för trapporna) med Felicia... På vägen till bilen ringer killen som jobbar jouren och kollar vad det är för fel på hissen. Jag talar om att den stå ri bottenläge, dörren går inte igen och ingen sitter fast. Problemet är då mitt tillstånd och mina hundar. Jag bör inte bära en 30-kilos schäfer fem trappor upp och ner flera gånger om dagen.
Så min fråga är då när han tänkte fixa hissen eller vill han hellre komma och bära mina hundar upp och ner? Han skrattade lite och sa att han skulle titta på hissen.
Nu kom jag hem från Kista, var ju tvungen att köpa nya brallor...
Och gissa vad, hissjäveln funkar återigen inte!!!!

Så nu har jag ringt jouren en gång till och bett honom ringa mig för jag ska ut och cykla med Nikki ikväll så han lär ju få släpa ner min cykel och hund innan jag är nöjd!!!
Utöver det ringer min karl och ber mig plocka med mitt blomster arrengemang som blåst ut genom fönstret... Ni kan ju tänka er själva hur imponerad jag var över honom när jag kom hem....
Gah!!!

Så nu väntar jag på att jourkillen ska ringa, sen ska jag förmodligen diska lite och antalgigen laga lite mat för det är det väl ingen annan som tänker göra...
Men nu först ska jag lägga mig i sängen och bara vara sur en stund tills det känns bättre...
Förut när jag skrek rakt ut vad jag tyckte gick saker och ting över mycket fortare... Nu tar det en jävla tid att komma ner i varv igen... Suck!!!

Fanskap till hiss

Igår på väg till jobbet fick vi ta hissen ner med hundarna....
Hundar som HATAR att gå i trappor neråt och skriker hela vägen ner av obehag och rädsla...
Idag ska man ta morgonpromenaden, då funkar hissen återigen inte... Detta trots att vi ringde hit jouren igår som fixade hissen....
Så nu är jouren på väg hit igen...
Och återigen fick jag ta trapporna ner och upp för att komma ut med djuren...
Man kanske ska lära dom att gå på låda för nödfall... Dino är ju inga bekymmer men Nikki tvivlar jag på att hon skulle sänka sig till den nivån....

Tankar...

Sitter nyvaken vid datorn och väntar på att sjukhuset ska ringa så jag vet om jag ska vara glad eller inte...
Om beskedet är positivt blir det till att fira med mjukglass... Ett negativt besked vill jag inte ens fundera över... Så vi håller tummarna för att det är positivt...
Kan dom inte bara ringa nu?
Att vänta är fan det värsta som finns...

Fylld torsdag...

Ja, idag blev det ju en hel del att hinna med...
Klockan 07.03 stod jag redo i tvättstugan, trots att jag egentligen bara ville krypa ner under det där sköööööna täcket...
Just nu håller jag på att baka tills ikväll... Muffins och rulltårta blir det, jojomensan!
Händig som fan när man bara vill... Resten av dagen ska gå till disk och städning...
Inte lika skoj men nödvändigt...

Vid halv två ska jag till Akkis med Mari och lämna nytt blodprov, inte för att jag fattar varför men iallafall...

Sen kommer den händelserika kvällen när Fridolina ska ha ljusparty... Jag känner redan nu hur det kliar i fingrarna... (Jag är absolut inte typ köpgalen på ljus, IKKE)
Nej, nu är första plåten muffins klara....

Vi ses!

Ny månad

Ja, så var vi inne i fina Maj... Solen skiner trots att klockan knappt hunnit slå sju och det bådar ju gott för resten av dagen...
Men med min tur slår det säkert om precis lagom tills jag kommer fram till jobbet och regnet börjar ösa ner...
Jag vet inte riktigt hur arbetsdagen ser ut idag men jag hoppas vi ska göra något skoj...
Ikväll ska jag boka tvättid och cykla med vovven...
Deklarera med Lotta har jag lovat oxå...
Sen ska jag sova... Imorgon ska jag till Akkis igen och på kvällen har jag ljusparty, det ska bli skoj... Partyt alltså, inte Akkis...
Nej, sminka sig klar för jobbet så hundarna hinner pinka oxå...

Ta inte åt er...

Ett inlägg som jag skrev tidigare idag har tydligen skapat stor rabalder...
Det var inte min mening, det var heller inte meningen att någon skulle ta illa upp eller ta åt sig på något vis.
Inlägget är nu raderat och därmed behöver folk som inte vill inte läsa min blogg...
Vill man göra det är man mer än välkommen men jag menar aldrig att hoppa på någon speciell person och ingen behöver därmed ta illa vid sig av något jag skriver...
Fler frågar?
Skicka ett mail! min telefon är död!

Valborgsmässoafton...

Kort och gott kan man säga att vi hade en bra kväll igår... Grillade, eldade och skrattade i glada vänners lag...
När regnet släpptes lös packade vi ihop oss och åkte hemåt... Lotta, Snygg-Sandra och Stefan drig vidare till Lotta2 för att fortsätta supandet medan jag gick hem och sov... Sliten och tankfylld som man är så behöver man det oxå ibland...
Imorse när jag vaknade låg det ett lik bredvid mig som knappt var kontaktbar och gurglade...
Åkte för att hälsa på pappa som är i sverige och surrade lite med honom en stund över en kopp te...
På vägen hem snackade jag med Lotta i luren och fick förklaringen på varför stefan mår som han gör... Han drack Sambuca med Lotta inatt...
Haha, klantarsle!
Så idag är han bakis och hundansvarig eftersom han matade Nikki med TexMex marinerat kött igår så hon har rännskita så det heter duga...
Så ser ni en schäfer med tryck i röven i en buske och en karl som står bredvid och spyr så är det min charmiga familj som är i farten... Aldrig får man vara riktigt nöjd!!!

"Det är hett med större pinne i brasan"

Återigen pratade vi eldar men Jocke, Fredrik, Nicklas vilket man nu föredrar kläckte självklart ur sig kommentaren med en underton som fick alla tjejerna vid elden att vika sig av skratt...

"Lotta är tillräcklig som hon är"

Ja, det var Lottas intelligenta kommentar när hon sitter och äter sin välgrillade, torra kalkonfile med potatis sallad...
Kommentaren slank ur henne när hon lite tafatt tappade tallriken i sanden och kom på att någon försökte säga att hon faktiskt ätit nog för idag...

Så gud tycker helt enkelt att hon är tillräckligt stor som hon är...