Lördag...

Igår var vi och bowlade med två av Stefans bröder, Cilla, Björn och Nina.Det var faktiskt rejält trevligt och skoj. Efteråt drog bröderna minus Stefan vidare medan Cilla åkte med oss tillbaka till Bålsta...
Stefan ville ner till Lotta där dom satt och förfestade. Jag följde med ner bara för att säga hej och snacka lite skit innan jag gick hem till hundarna.
VI kom ner och klev innanför grinden. Jag trodde i min stilla fantsai att folk skulle iallafall se lite glada ut och säga hej typ till mig eftersom de flesta tycker det är tråkigt att jag inte följt med ut på flera veckor. Men ingen reagerade. Däremot trodde tjejen, som ska föreställa en av mina närmaste polare, att jag var på dåligt humör och började tjafsa. Grejen var att jag pratade med Stefan och inte ens med henne så varför hon skull eha en åsikt vet jag inte...
Men jag reste mig och gick iallafall... Pallar inte med fylle-biatches...
Det är märkligt hur man kan respektera mina åsikter en dag men inte nästa, och hur man börjar tjafsa över något som man inte ens har med att göra... Men det är inte mina bekymmer, deras huvudvärk...
Det jag däremot fick ut av kvällen igår var också ännu mer övertygelse över vilka av mina vänner som kommer svika så fort barnet är fött och vilka som kommer finnas kvar.
Tragiskt, men sant... Jag umgås med mina vänner för att jag tycker om dom, inte för att jag behöver dom... Därför är det inget jag kommer gråta över...