Jösses...

Sista dagarna har varit bra, mycket fotande självklart... Man vill ju ha minnen kvar från alla sammanhang... Simning, hennes kompisar, klädklättring och lek med husse och mycket mycket mer...
Det mer tråkiga som varit är att en peson som jag har ansett vara en vän till mig inte fårstör varför jag avslutat kontakten...
Personen ifråga kunde inte ens låtsas bli glad när jag berättade att jag och Stefan väntade tillökning i familjen. Personen ifråga kan heller inte förstå varför jag ser mig själv som lite förd bakom ljuset när vissa delar av hans liv kom fram som jag tidigare inte vetat om.

Jag har tyckt om och respekterat den här killen sen den dagen jag lärde känna honom men det var ju baserat på det jag visste om honom. Nu vet jag annat och det tycker jag inte om!
Jag vänder inte kappan efter vinden, jag säger bara som jag känner...
För jag kan ju prata om vad jag känner...
Jag och en tjejkompis har haft spekulationer om vart denna kille kommer sluta med sitt liv... Jag gissade på att han kommer spendera år efter år med att resa världen runt och upptäcka saker och även sig själv. Tjejpolarn gissade mer på att han blir borta ett år till och sen kommer han hem och slår sig till ro, skapar familj och hela köret...
Jag skulle gärna vilja tro på det men det gör jag inte.
För att få ett förhållande att fungera måste man kunna prata med varandra. De enda som han verkar kunna riktigt bra med är sina nära killkompisar... Och killar kan ju inte bli med barn så där försvann familje-bilden...
Fast jag hoppas jag har fel ändå, jag hoppas han hittar sig själv och en tjej som står ut med hans galna förflutna... Ett tips är ju då bara att berätta det på typ dejt tre-fyra eller så...
Jag vill inte bry mig, han är en av dom som garanterat hade försvunnit efter krypet är fött iallafall, tror inte vår vänskap hade hållt det... Han är ju inte heller den enda som jag tror kommer försvinna då, det finns ju fler på den listan... Tyvärr...

För övrigt har jag haft en pissdag idag..
Gick upp strax innan sex och knallade ut med vovvarna, in och åt frukost och sen vid kvart i sju började jag rulla mot Älvsjö. Där skulle jag möta upp Ann-Marie som skulle följa med mig och Dino till veterinären. Vid Kista ringer jag till henne för att tala om att jag kan bli tio minuter sen. Hon svarar och låter helt nyvaken. Min fråga blir ju självklart var hon är någonstans och hon svarar cool-lugnt: Hemma!
Vad fan gör hon hemma???
Då visar det sig att hennes charmiga son hållt henne vaken hela natten och hon hade skickat ett sms till mig vid fem och talat om att han skulle avboka tiden så jag behövde inte åka... Tråkigt då bara att jag inte fick det sms.et (och har fortfarande inte fått det bör tilläggas)...
Så det var ju bara att slänga sig av motorvägen vid Järva krog och återvända hem.
Jag åkte hem, lämnade av Dino och drog vidare till Lotta för en uppfriskande kopp te...
Efter det blev det fika på Miranda och slutligen ett besök på plantskolan och hem till Lotta så att jag och Lotta1 kunde leka trädgårdsmästare...
Resultatet blev riktigt fint... Faktiskt...
Men nu ska jag nog äta lite... Kanske är dags för det...


19.26