Lugnet har lagt sig...
Faktumet att Nikki inte kommer tillbaka börjar sjunka in i kroppen.
Ingen kom och väckte mig imorse med en blöt nos...
Ingen pep hysteriskt när jag tog på mig skorna...
Dino verkar antingen inte ha förstått att hon inte kommer hem igen eller så har han förstått det längre än vad vi har gjort och redan accepterat det. Han har aldrig varit så lugn som det här sista dygnet.
Imorse fick jag väcka honom när det var dags att gå ut, det har aldrig hänt förut... Han brukar stå med benen i kors direkt när man öppnar ögonen...
Jag hoppas han ska klara sig utan henne... Men jag förstår oxå att det kan bli jobbigt för honom. Ingen annan hund har gett honom så bra uppfostran, så mycket utrymme att få vara barnslig på och lekt så bra med honom...
Andra hundar är snälla och så men när det kommer till kritan blir han lite boxningskudde... ;-)
Jag kommer inte ta hem en till hund nu, har alltid velat haft två... Men med krypet i mig får det vänta... Vill inte utsätta mig själv för det tråkiga man måste gå igenom när hundar ska resa uppåt... Och inte Stefan heller för den delen...
Men Nikitas insomnande var fint... Hon hann aldrig förstå vad som var på gång och hon somnade mitt i en tugga morot... Helt lugnt och avslappnat...
Så som hon egentligen är som hund... Så som jag alltid kommer minnas henne....
Nu hoppas jag bara att Dino minns den sidan oxå och tar efter det....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar