Vila i frid
Wozillas Enita
2000 03 05 - 2008 11 24

För evigt älskad

Sjuk ångest

ENita... Hon ger mig ångest... Eller inte hon som person... Utan hennes situation.
Jag komemr flytta, vet inte vad jag får för jobb. Hon behöver opereras och det är pengar jag inte kan lägga på det just nu. Jag måste prioritera att jag och Mackan kommer iordning... Saker som måste köpas som måste gå före...
Och om jag opererar henne är det inget som säger att hon bli bra. Hon kan få tillbaka det tydligen... Jag vill vänta med att ta itu med henne tills jag vet hur allt blir. För om jag inte kan ha kvar henne känns det onödigt att lägga flera tusen på att operera henne. Och om jag kan ha kvar henne så är det ju mera värt det. Har ångest över hela grejjen. Knölen växer så sjukt mycket hela tiden... Tycker synd om henne som ska ha den men som tur är verkar hon inte ha ont alls. Hon verkar inte ens bry sig faktiskt... SÅ länge hon inte gör det känns det ändå lite som att jag kan skjuta på mitt beslut... När hon visar att hon itne tycker att det är ok är det nog värre....
Fan oxå, vill inte förlora en hund till... Om jag gör det blir det inte en till... Orkar inte med att gå igenom det igen...

Det tar aldrig slut...

Nej, det gör fan inte det!
Nu ska vi separera. Det känns bra, hur sjukt de än låter att en sån grej kan kännas bra men så är det. Vi är överens och vi båda mår redan bättre. Har varit strul så länge... Jag pratar om S nu, inte om hundarna :-)
Då kan vi gå vidare till hundarna. Jag vet inte alls hur det kommer bli med dom. Din o kommer iallafall åka till Izza äver jul och så eftersom han inte fixar att se en resväska utan att bli jättenervös så vill jag inte utsätta honom för en flytt igen...
Enita kommer med mig självklart. Men... beroende på vad jag får för jobb o Täby kanske jag inte kan ha kvar dom. Dino är ju lätt. Jag har tre möjliga familjer/hem till honom varav Izza har första prioritet. Men Enita då?
Jag vill inte att hon ska behöva flytta en gång till.... Så typiskt... Så nu har jag bestämt att vänta med hennes operation tills jag vet hur det blir. Sen får jag och Gun (o Sören) sätta oss och diskutera igenom det. Hon är ju världens underbaraste men tänk om hon ska behöva ligga hemma i flera timmar om dagen... Kommer hon verkligen vilja det?
Tvivlar... Men vi får se... Jag håller tummarna och hoppas att vi ska lösa det på bästa sätt...