Det tar aldrig slut...

Nej, det gör fan inte det!
Nu ska vi separera. Det känns bra, hur sjukt de än låter att en sån grej kan kännas bra men så är det. Vi är överens och vi båda mår redan bättre. Har varit strul så länge... Jag pratar om S nu, inte om hundarna :-)
Då kan vi gå vidare till hundarna. Jag vet inte alls hur det kommer bli med dom. Din o kommer iallafall åka till Izza äver jul och så eftersom han inte fixar att se en resväska utan att bli jättenervös så vill jag inte utsätta honom för en flytt igen...
Enita kommer med mig självklart. Men... beroende på vad jag får för jobb o Täby kanske jag inte kan ha kvar dom. Dino är ju lätt. Jag har tre möjliga familjer/hem till honom varav Izza har första prioritet. Men Enita då?
Jag vill inte att hon ska behöva flytta en gång till.... Så typiskt... Så nu har jag bestämt att vänta med hennes operation tills jag vet hur det blir. Sen får jag och Gun (o Sören) sätta oss och diskutera igenom det. Hon är ju världens underbaraste men tänk om hon ska behöva ligga hemma i flera timmar om dagen... Kommer hon verkligen vilja det?
Tvivlar... Men vi får se... Jag håller tummarna och hoppas att vi ska lösa det på bästa sätt...