Fredag...

Det har inte hänt så mycket i veckan sen fikan med Izza...
Allt har varit lugnt... Ja, med bebisen iallafall... I vissa andra sammanhang har det varit hårdsmälta vilket inte alls är kul men jag är ju som jag är vilket inte alla kan få in i skallen... Och när man har pratat om något i flera månader men det inte händer något blir jag tillslut galen och när man då får till svar "det har du aldrig sagt" rinner ju bägaren över direkt...
Pratar jag ryska eller vad är problemet?

Jag känner mig ensam och det är inte en rolig känsla, ensam på det sättet att min sambo inte förstår mig och inte backar upp mig mot vissa som inte har vett nog att ta ett kliv tillbaka trots ganska tydliga vinkar och gränsfall till mordhot...
Jag mår superdåligt över att ha den personen flåsandes i min nacke men jag anser inte att det ligger på mitt bord att lösa det...
Och när han då inte ens kan förstå varför jag känner som jag gör börjar man ju fundera på felet är...
Ska det behöva gå så långt att man skriker rätt i ansiktet på personen i fråga och sen klappar till henne?
För det kommer en dag när det är en logisk utväg för mig... Det har varit nära flera gånger tidigare... Och jag vill inte att det ska bli så, men jag orkar fan inte... Och det är ju inte direkt så att hon självmant läser av mig och hur jag känner. Det är ju inte så att hon respekterar att min kropp är min och inte hennes och att detta är vårt hem och inte hennes...
Hon kommer indundrande här som en hel storm och jag får huvudvärk av bara tanken... Jag har slutat svara i telefon när hon ringer för jag orkar inte ens höra hennes röst.
Hon ger mig intrycket av att när detta barn är fött kommer hon "låna" det och jag får tillbaka det lagom till h*n 18-års dag...
Även det har jag bett Stefan prata med henne om men inget händer... Och ni vet ju alla hur mitt tålamod ser ut... Precis, ganska dåligt... Så nu när jag gått över tiden 6 dagar och en bebis kan komma när som helst förstår jag inte varför han fortsätter skjuta på det...
Vill han att jag ska knäcka hennes näsben genom att dra igen dörren när hon kommer hit eller? För det är faktiskt ett helt möjligt scenario...
Jag vet att hon inte menar något illa men jag tycker att det är fruktansvärt respektlöst att sitta med sina händer på min mage utan att ens ha frågat. Min mamma kände inte på min mage förrän jag var i vecka 35 och då sa jag till henne eftersom bebisen körde kick-boxing i magen...
Och när man sen får in i skallen på personen att det inte är ok att ta på mig jämt och ständigt så får man istället höra i tid och otid att hon inte får ha händerna på min mage...
SLUTA TJATA!
Jag blir fan galen... Mer galen än vad jag är normalt sett...

Problemet med Stefan är att han är dålig på att prata... Jag försöker inte få det att låta som att jag är sååå erfaren av livet men jag har varit sambo två gånger tidigare. Jag har varit styvmamma och levt familjeliv.
Jag vet hur viktigt det är att kunna prata om saker...
Detta är Stefans första sambo-förhållande och nu ska han bli pappa....
När det dyker upp saker som vi behöver prata om blir han arg för att jag låter grinig (vilket jag gör eftersom han aldrig reagerar... Jag kan tjata på en sak i evigheter och efter två månader påstår han att jag aldrig nämnt det GAH). Och när han blir arg kan han inte prata utan går därifrån, gärna drar igen en skåplucka eller dörr på vägen bara för att verkligen visa att han är arg (som om man inte fattar det iallafall)...
Sen sitter han på sitt kontor, tjurig o spelar tills det är dags att sova. Då somnar han och dagen efter tror han att problemet är löst och fattar inte varför jag bara inte kan släppa det!!!!

Vi har ju inte pratat om det, hur fan ska jag då kunna släppa det?????????????

Nu fick jag ett sms om att vi ska prata om det när han kommer hem från jobbet... Jag kan knappt bärga mig! Åh, morr! Fan jag hatar när vi är osams...
Jag vill ju att vi ska vara en familj på riktigt, men för att det ska gå måste han börja förstå mina reaktioner och börja stå bakom mig. Precis som jag gör för honom...
Funkar inte det kan man ju lika gärna skita i detta...
För om det är något som mitt förflutna lärt mig så är det att ett dåligt förhållande är fan inte värt att slänga bort flera år på... Den missen gjorde jag med Mr T och Mr F...
Nu ska jag försöka somna om en stund.... Ta hand om er små grisar!

07.10