Han kom hem vid fyra...
Väckte mig med en söt puss i pannan...
Sen blev det bara värre och nu sover han...
Hans tandvärk blir inte bättre och de där tröga människorna som ska göra något åt det verkar ju sinnes-slöa!
Jag lider med honom.. Efter en värktablett somnade han som ett litet barn och jag har inte mage att väcka honom nu...
Men jag kanske borde laga lite mat iallafall så han kan äta när han väl vaknar...
vi ses...
19.52
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar