måndag 2 juli 2007

"Du är ju inte mindre värd för att du är gravid"

Gud vad glad man blir när man hör den meningen från personen som man själv sett som sin bundis... Vad ledsen man sen blir när man inser att det bara är tomma ord...
Jag visste att vissa skulle försvinna iomed att jag blev gravid, men jag trodde inte dom skulle försvinna redan nu och jag trodde verkligen inte att personer som sagt att dom inte skulle försvinna skulle ljuga mig rakt upp i ansiktet...

Nu tänker en del av er: Men du har ju inte ringt den sista tiden!

Och varför gör jag inte det, jo, för att jag ringer inte när jag känner att vänskapen bara går åt ett håll, när jag känner att det egentligen inte finns något intresse av hur jag mår och så vidare skiter jag hellre i det helt... Då är det klart att jag inte är intresserad av hur den andra måt heller...
När personen i andra ändan klart visar med sin röst att hon/han har viktigare saker att ägna sig åt. "Jag känner inte för att prata med just dig, men alla andra kan jag snacka med dagligen..." Som helt plötsligt slutar svara i telefon...
Men ni som har modet att ta åt er, fundera över följande:

Jag uppskattar ärlighet i alla dess former framför små patetiska lögner som ändå lyser igenom efter 1-2 veckor...
Jag är gravid, inte dum i huvudet... Så sluta behandla mig så!
Jag har vant mig vid att vissa inte hör av sig och just nu känns det rakare från deras sida... Jag vet att dom inte vill ha kontakt längre, jag är väl inte lika rolig nu när jag aldrig går på krogen, jag är väl inte lika rolig när jag ibland har dåliga dagar och behöver stöd...
För det är jag ju verkligen ensam om eller hur? Ha, eller inte....
Men det är tydligen skillnad på folk och folk...
Och de jag verkligen beundrar är de som klivit upp och visat vad de verkligen står för!
De som kan säga rakt upp i ansiktet på mig vad dom tycker och tänker även om en del av det sårar, men dom är i alla fall ärliga...
Ärlighet går ALLTID framför lögner...

Diana är den enda som hälsat på mig sen jag blev Gravid, med undantag för Tesse som jag hjälpte med håret en kväll... Är det så jobbigt att ta hissen ner för att röka?
Jag räknar ner till flytten, ska bli så skönt... Det känns faktiskt som en ny start även om jag bara flyttar ett hus längre bort, eller närmare beroende på vad man har som riktmärke...
Ni är många som valt att ställa er i kulisserna... Och visst, det är ert val, men då kan ni ju stå kvar där sen oxå...

Tack Diana, för att du lyssnar när jag behöver prata, skrattar åt mig när jag är löjlig, skäller på mig när jag är ute och cyklar och tröstar när tårarna rinner...

Inga kommentarer: