Bloggmaterial javisst...

Igår hade jag då läkarbesök på Akkis. Isabel var vänlig nog att köra mig dit då jag ansäg att jag själv bakom ratten kanske inte var den smartaste av alla ideer...
Så vi kom dit, ganska exakt i tid och fick komma in inte många minuter senare.
Anna-Karin hette läkaren jag fick träffa och Isabel följde med mig in i rummet...
"Åh, du har din dotter med dig ser jag" är det första hon säger när vi kommer in i rummet...
"Eh, nej, min jämnåriga polare" kläcker jag ur mig lite lagom irriterat och tittar mig i spegeln för att kontrollera att jag verkligen inte åldrats 20 år på vägen från Bålsta till Uppsala, men ingen sådan förändring är synlig i spegeln... Izza måste helt enkelt se ut som en snorunge... (Det känns ju bättre för mig om så var fallet)
Jag får plocka bort mina plåster och bandage på de två blåsorna/knölarna som hon ska titta på varav den i armvecket direkt börjar blöda...
Hon tittar och pillar lite och säger sen att hon nog inte är kvinnan för detta... Med dom orden lämnar hon rummet och jag och Isabel börjar direkt skoja om att nu kommer de använda mig som ett äkta skolexemplar där man kan se alla konstiga symptom man kan få som gravid...
Jo, men visst! Hade vi inte rätt eller... För när läkaren väl kommer tillbaka har hon med sig vad som måste vara hela personalstyrkan på Akademiskas hudklinik.
Alla skulle fram och titta och klämma och ha en åsikt om det hela... Jag och Isabel kunde inte låta bli att skratta lite åt hela grejen...
Sen kläcker dom ur sig att dom ska ta bort knölarna... Bara sådär liksom!
Alltså, det var ju det jag ville men jag hade ringt till kliniken på morgonen och frågat vad dom skulle göra idag och då fick jag svaret att dom skulle klämma, känna och eventuellt ta ett par prover på någon av knölarna. Så jag var ju inställd på att inget annat skulle göras...
Och nu pratar de helt plötsligt om ett ingrepp som jag inte alls var förberedd på... Gulp!!!

En sköterska kommer in med en liten bricka med en flaska, en spruta och en liten såg (ni vet de här långa sågarna som används för att kapa träd som har ett handtag i varje ändå så två personer kan hjälpas åt att såga, det var en sån fast själva sågbladet var bara typ 4 cm). Jag håller ordagrant på att dö när jag ser att detta inkluderar en spruta... Såna hatar jag juh!!!
Läkaren säger att det är en jätteliten spruta och en jätteliten nål så det är ingen fara alls.... Tråkigt, men det snacket hjälper ju inte direkt mig! Jag frågar om vi inte kan göra detta till något roligt genom att bjuda in en tatuerare eller möjligtvis en piercare samtidigt... Men personalstyrkan tittar bara snett på mig till svar så jag antog att det inte var någon ide att fortsätta den diskussionen...
Den blonda läkaren fyller sprutan med vad det nu var i flaskan och kommer i ett rasande tempo farandes mot min arm med den... Jag drar mig så långt bort från den som möjligt där jag ligger och undrar om det möjligtvis inte finns någon klatshig liten salva man kan ha istället...
"Nej, salvor tar inte" får jag till svar... En annan läkare frågar samtidigt om Isabel verkligen ska sitta kvar där. Är det verkligen säkert att hon inte komma svimma när dom gör detta?
Svimma? Hello, vad fan ska ni göra egenligen???

"Vi ska bara skära bort knölarna och sen bränna såret" svarar hon med samma tonläge som hon förmodligen skulle ha använt om någon frågat vad klockan var...
Sen sätter hon sprutan i min arm och börjar fylla utrymmet under knölen med bedövningsvätska. Very scary!!!
Isabel sitter cool-lugnt på stolen och ser ganska oberörd ut medan jag fokuserar på att inte titta på den där satans nålen som rör sig i min arm... När hon tömt sprutan tar hon upp den lilla sägen och säger att jag absolut borde se åt ett annat håll... No shit! Men det är ju som att säga åt en treåring att inte sätta händerna på den varma plattan! Vad gör treåringen? Jo, lägger självklart en hand på plattan!!!! Stupid!!!!
Efter en sisådär typ 10 sekunder lägger hon ifrån sig en blodig såg på den lilla brickan och tar upp papper som hon lägger mot det öppna såret som nu blöder ganska kraftigt. Sen tar hon upp vad som ser ut som en liten latte-visp fast med en liten kula istället för själva vispen och säger att nu ska det brännas. Dom ska alltså bränna mig precis som man brände in sitt namn i sakerna man gjorde i träslöjden som barn... Jippie! :-(

Hon börjar och jag vill verkligen inte titta åt det hållet men under en sekund vände jag huvudet ditåt och fick den fina svarta röken rätt upp i näsan... Bränt kött, jummie, precis vad man vill sniffa på en måndagseftermiddag!
När hon fått stopp på hela blödningen kommer Anna-Karin med en ny spruta som hon ska köra in i knölen som sitter ovanför bröstet. Inte skoj!
Så det var ju bara stålsätta sig för rond två... Hon bedövade, tog en ny såg och sågade lite och sen brönde den oxå... Sådär, då var man nästan klar då! Nu ska det bara bandageras lite så det inte går upp eller börjar blöda trots bränningen... Då när hon ska lägga på kompress på den på armen ser jag såret... Åh, fy fan... Det såg ut som en krater i min arm med brännmärken i!
Det var verkligen bara skabbigt! Men på med bandage på båda bränningarna och sen tack och bock av hela personalstyrkan som helt plötsligt kom på att de antagligen hade något annat att göra...
Jag frågade vad dom skulle göra nu och fick tills var att knälen från bröstet skickas till labb och jag får svar om ett par veckor på vad det var för något... Mmm, jummie, vad jag längtar efter den labb-rapporten!
Jag tackade för hjälpen och tog med mig min "dotter" ut från rummet för att åka hemmåt igen...
Nu är dom iallafall borta... Och imorogn får ta byta bandage på såren och då är jag väl tvungen att se hur skiten ser ut därunder... Med min tur bor det väl nu en liten Gollum i min arm...
Vi får se imorgon!
23.24