Pappa utan son

Hittade en blogg-länk på Clabbes sida som jag inte läst tidigare. Klickade dit för att kolla. Ni som har tid, läs den... Men ta bort allt ömtåligt innan som ni har runt er. Risken finns att ni drämmer det i väggen annars....

Hur kan en mamma tillåtas ha en sådan makt i detta land? Är man inte två om att skapa barn? Om man inte är gift måste man ju skriva under delad vårdnad, fadersintyg hos socialtjänsten. Borde det inte oxå betyda att man är två om barnet? Inte att mamman har rätt att domdera och styra hur hon vill när inte föräldrarna är tillsammans längre...
Hur kan man som mamma utsätta sitt barn för det?
Om jag och Stefan skulle gå skilda vägar skulle han ju inte vara mindre pappa för det. Man är ju vuxna människor och måste lösa det för barnets bästa. Jag föraktar människor som utsätter sina barn för sånt... Och jag borde veta... Har ju varit tillsammans med ett sånt kräk som hade vigt sitt liv åt att smutskasta mamman trots att han var banditen i dramat. Som tur var såg rätten igenom hans spel och lät honom inte få sin vilja igenom. TYVÄRR såg de inte hur allvarligt det var utan låter honom fortfarande träffa sina barn som nu går hos psykolog för att orka med vardagen... Och de är långt ifrån tonåringar....
Kanske är det oxå därför jag har så svårt med att man använder barnen som slagtrå, jag har levt i ett sånt förhållande. Som tur är fick inte vi några barn (ville iofs inte ha det heller)...
Jag är själv ett skilsmässobarn. Min mamma och pappa ska verkligen inte bo under samma tak. Vilket jag kan förstå då jag är en kopia av min far och jag är inte enkel att leva med heller (Nobel-priset till Stefan som pallar). Men mina föräldrar har alltid satt oss först. Dom har aldrig sagt ett ont ord om den andra till oss oavsett hur oense de har varit. De har firat jul ihop (hemma hos mamma, med mammas nya man) för vår skull och aldrig har det känts konstigt. Jag tycker mina föräldrar har skött situationen så korrekt man bara kan och jag är stolt över dom som fixade det. För det kan inte ha varit enkelt alla gånger. Men tack vare dom är jag ett lyckligt skilsmässobarn! Det tycker jag alla barn med skilda föräldrar har rätt att vara...

Jag håller vekrligen tummarna för dig Pappa utan son, och hoppas att du får det stöd du behöver av vänner och jurister. Orka kämpa... Lycka till