Hade en kommentar i Mackans blogg imorse.. Tänkte lite över det hur olika vi alla är...
Jag är väldigt kinkig med vem jag lämnar Mackan till. Men jag anser att jag måste lära mig att kunna lämna bort honom. Jag kanske har fördomar, men jag tror att mammor som aldrig lämnar bort sina barn, och speciellt sina söner blir som min svärmor. Och det är ju så jag aldrig vill bli... Jag tror att man hindrar sig själv att släppa taget om barnen...
Det är ju lite så det är med min sambo och hans bröder... Skulle mamman få bestämma där skulle de äta middag ihop allesammans varje dag, göra varenda semester ihop osv osv...
Jag har lite ångest över hela grejen. Tycker det är skitjobbigt då jag inte vuxit upp på det viset.
Och nu vill jag inte ha tusen kommentarer om att jag dömer någon eller har förutfattade meningar... Detta är bara vad jag tror på! Vad ni tror på är er sak.....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Nä man behöver ha lite tid för sig själv också, man orkar ju mer dessutom! =) Men jag e skitmesig..skulle aldrig klara en hel helg utan Leia nu när hon e så liten.. Liam va borta 3dagar i sträck då Nova föddes o då va han 16mån iaf, men då hade vi inte direkt nå val. ;)
Jag tror att det handlar mycket om hur barnet är också. det är inte alla barn som klarar av att vara skilda från sina föräldrar i början heller.
Som Elina tex henne kunder jag aldrig lämna bort förut, och det var skitjobbigt hon var som en litet plåster. Men hon fick som hon ville och idag är hon en trygg liten tjej som det inte är några problem alls med att lämna bort.
Och föräldern måste också vilja lämna bort sin barn och känna sig trygg i vem hon lämnar barnet till också.
Mern absolut är det bra, när både barnet och föräldern är redo, att låta barnet få vara hos andra.
Så tycker jag iallafall
Jag tycker alla kan lämna sina barn hos mig, vore ju skit kul!
Skicka en kommentar