Update on Dino

Pratade med tjejen som har Dino för ett par dagar sen... Han har det hur bra som helst...
Dom tränar Agility aktivt och hon har även börjat träna spår med lill-killen som tydligen är riktigt duktig (det var ju det jag misstänkte att han skulle vara)...
Om ett par veckor flyttar dom ut på landet i Norrtälje och Dino ska få en hundkompis till (utöver dom han redan har på hundklubben)...

Det känns så bra att veta att jag gjorde rätt val. Och det bevisar bara ännu en gång att manalltid ska gå på sin egen magkänsla. Den här tjejen kändes rätt från första telefonsamtalet. Och jag följde den känslan... Känns super-bra!

Dino har flyttat....

Så besviken och föbannad

Jag fick ett sms igår av en "kompis" som alltid tyckt bra om Dino...
Han ville att ajg kort och gott skulle köra dit honom bara....
Jag svarade att så inte kommer hända och sen vände hela konversationen till något otrevligt...
Två av mina krav på nytt hem är Inga barn och inte lägenhet.... Dom bor i ett centrum med två barn... Hallå?! Vilken del fattade dom inte av annonsen...
Blir så sjukt besviken på att inte folk kan respektera min vilja. Din o är min hund, jag känner honom bättre än någon annan och där han hamnar ska det kännas bra även för mig.
Så jag bad dom att aldrig mer höra av sig till mig igen och fick till svar att jag är sorglig....
Ja, det är ett fritt land, tyck det om ni vill... Palla bly mig....
Denna gång kommer jag inte sakna dom, nu har dom verkligen visat hur dom ser på vänskap....

Beslut igen

Ja, Dino kommer inte bli kvar i min äga. Har pratat med Izza under kvällen och det bästa för honom är att han får flytta till en person eller par som vill satsa på honom. Så snart kommer det finnas annons ute lite varstans där hundfolk finns....

Åh ångest

Dino följer med till Borås imorgon, sen blir han kvar en vecka....
Han kommer med upp när Izza kommer hem och så är han med henne över jul och nyår...
Sen vette fan hur jag ska göra...
Får IKKE ha med honom till syster...
Alltså, alternativen är många men jag är inte helt nöjd med dom...
Det är Bibbi som är det bra alternativet, det känns tryggt... Men resten... Tack, men nej tack
Får snacka med Izza under helgen lite tror jag.....

Nu är det prommis på schemat
10.04

Vila i frid
Wozillas Enita
2000 03 05 - 2008 11 24

För evigt älskad

Sjuk ångest

ENita... Hon ger mig ångest... Eller inte hon som person... Utan hennes situation.
Jag komemr flytta, vet inte vad jag får för jobb. Hon behöver opereras och det är pengar jag inte kan lägga på det just nu. Jag måste prioritera att jag och Mackan kommer iordning... Saker som måste köpas som måste gå före...
Och om jag opererar henne är det inget som säger att hon bli bra. Hon kan få tillbaka det tydligen... Jag vill vänta med att ta itu med henne tills jag vet hur allt blir. För om jag inte kan ha kvar henne känns det onödigt att lägga flera tusen på att operera henne. Och om jag kan ha kvar henne så är det ju mera värt det. Har ångest över hela grejjen. Knölen växer så sjukt mycket hela tiden... Tycker synd om henne som ska ha den men som tur är verkar hon inte ha ont alls. Hon verkar inte ens bry sig faktiskt... SÅ länge hon inte gör det känns det ändå lite som att jag kan skjuta på mitt beslut... När hon visar att hon itne tycker att det är ok är det nog värre....
Fan oxå, vill inte förlora en hund till... Om jag gör det blir det inte en till... Orkar inte med att gå igenom det igen...

Det tar aldrig slut...

Nej, det gör fan inte det!
Nu ska vi separera. Det känns bra, hur sjukt de än låter att en sån grej kan kännas bra men så är det. Vi är överens och vi båda mår redan bättre. Har varit strul så länge... Jag pratar om S nu, inte om hundarna :-)
Då kan vi gå vidare till hundarna. Jag vet inte alls hur det kommer bli med dom. Din o kommer iallafall åka till Izza äver jul och så eftersom han inte fixar att se en resväska utan att bli jättenervös så vill jag inte utsätta honom för en flytt igen...
Enita kommer med mig självklart. Men... beroende på vad jag får för jobb o Täby kanske jag inte kan ha kvar dom. Dino är ju lätt. Jag har tre möjliga familjer/hem till honom varav Izza har första prioritet. Men Enita då?
Jag vill inte att hon ska behöva flytta en gång till.... Så typiskt... Så nu har jag bestämt att vänta med hennes operation tills jag vet hur det blir. Sen får jag och Gun (o Sören) sätta oss och diskutera igenom det. Hon är ju världens underbaraste men tänk om hon ska behöva ligga hemma i flera timmar om dagen... Kommer hon verkligen vilja det?
Tvivlar... Men vi får se... Jag håller tummarna och hoppas att vi ska lösa det på bästa sätt...

Tilblaka till vardagen

Ja, Enita har varit magsjuk. Eller vad man ska kalla det. I 6 dygn höll det på. Fattar inte hur man kan skita när man inte får någon mat liksom? Ett dygn helt utan mat och sen blev det morots pure och risavkok. Sista dagarna fick hon ris oxå. Tabletterna som Gun hade hemma gjorde verkligen susen. Och det var nog tur att hon fick dom för dagen efter hon blivit helt ok och ätit vanliga portioner med mat igen delade hon och Dino på en skål med Gott o blandat. Dino blev lite risig medans Enitas mage inte reagerade alls. Jag tror att det var tabletterna som hjälpte till där, dom hade väl antagligen inte gått ur kroppen ordentligt... Tack för det!
Så var vi in och rötgade henne i måndags... Lungorna ser bra ut. Inga synpunkter alls. Men hennes knölar är det värre med. Veterinären tror (inga prover är gjorda) att den lilla knölen är en tumör. Och hans gissning är att även den stora är det men inte hela.
Det kan ha varit så att den var en liten tumör från början som blev iriiterad när de opererade henne sist och öppnade henne precis över den. Sen har den vuxit och han tror att den har vuxit med vävnad och vätska. Så alltså är inte hela knölen en tumör. Men det spelar ingen roll vad det är i mina ögon, bort ska dom! Så just nu har hon en tid för operation den 2 december....
Och som om inte det skulle vara nog har gumman drabbats av inkontinens. Igår kissade hon på sig igen så det har nu hänt vid 4 tillfällen. Men tabletterna som man ger är samma som jag får utskrivet vid förkylning så det var ju ett lättlöst problem...

Nu hoppas jag att det inte dyker upp något mer för då sliter jag fan mitt hår... Fattar inte hur det kan drabba en hund liksom... Så orättvist, rent logiskt sett borde ju Dino ha fårr nånting av allt liksom, lite jämvikt emellan dom... Å andra sidan är det nog tur att han itne har fått något... Han är ju Europas största vekling så han skulle ju pipa och gnälla konstant vid minsta lilla grej...
Nej, jobb snart... Dags att packa middag o så...

Vi ses!

Just nu är det ganska lugnt på hundfronten... Lugnt i den bemärkelse att jag inte varit på klubben på ett tag. Jag tränar lydnad med Enita nere på IP och har lagt ett par spår sista tiden. Allt går bra och jag kan inte se några större orosmoln. Vad jag däremot oroar mig om är hennes tid för röntgen på måndag. Inte tiden utan vad det visar... Jag hoppas verkligen hon är ok. Annars vette fan vad jag gör... Hon har inte ont i sin knöl vad jag kan utläsa men det känns tråkigt bara hela grejjen... Hennes öra bråkar igen så nu håller vi på med rengöring, igen...
Nu ska jag gå och ta fram kläder till sonen och sen ska vi ut och leka med hundarna efter han har åtit mellis... Tror dom skulle må bra av en lekdag och idag är tråkväder så då får man ha roligt istället.... Ha det bäst!

Hundar överallt!

Kommer precis in från prommisen... Hundarna har redan somnat...
Enita, Dino, Wappe, Tarras, Jum Jum och Myran har farit runt som skållade troll på prommisen och lekt järnet! Skitkul att se alla ihop...
Så nu ska vi göra detta till en återkommande vana. De behöver träningen att gå på prommis hela gänget... För med koppel på alla var det lite knöligare... Dom ska ju helst gå i klunga med kopplena intrasslade i en enda stor knut... Gah!

Haha, roligt var det iallafall.... Ska ta med kameran nästa gång...

Eftersom det från och emd idag går att länka från Wozillas till mig tänka jag att det kanske är dags att ha en liten presentation igen... Så ni slipper gå tillbaka en sisådär 270 inlägg eller nått....

Frida heter jag, är 26 år och bor i Bålsta. Jag är sambo med Stefan och tillsammans har vi lilla Marcus född januari 2008. I hushållet har vi även ca 50 fiskar och två vovvar.

Dino (Diamond Zamecke Nadvorí) är den lilla av dom. Han är en Praszky Krysarik född april 2006. Han är en import från Tjeckien och han kom till Sverige vid 9 veckors ålder. Jag fick hem honom till mig när han var 8 månader....
Med honom tränar jag agility på nybörjarnivå då jag aldrig gjort det tidigare och inte han heller.

Den stora är Enita (Wozillas Enita). En schäfer tik född 2000. Med henne tränar jag idag lydnad och spår. Vi har startat en gång. Då i BHBK´s klubbmästerskap i brukslydnad. Vi placerade oss tvåa. Jag är såååå stolt över oss båda! Tack Gun och Sören för all hjälp och träning! Ni är underbara båda två..

Jag jobbar 70 % som personlig assistent här i Bålsta och trivs kalas bra. Att bara jobba kväll passar oss perfekt då Marcus är för liten för dagis o så än...

På fritiden är jag med kompisar, på långpromenader eller på hundklubben.

Från början var detta min blogg och skrev om allt. Idag är det mera hundarnas blogg och det mesta är med dom i fokus....

Ha det toppen!